Sinnet kan aldrig få frid
april 26th, 2012Många längtar efter frid och lugn och stillhet. Men de tror att de kan få detta i sinnet, i tankar och känslor och i själen. Men här ligger en självmotsägelse – sinnet står aldrig still, kan aldrig uppleva lugn. Tankarna är till sin natur i rörelse. En tanke står aldrig still. ”Nu står det still i huvudet!” kan en elev säga men menar i själva verket att det snurrar mer än vanligt och inte i den riktning vi vill.
Alla innehåll vi skapar med föreställningar kommer att vara i ofrid från start till slut. Vissa föreställningar förknippar vi med fridfullare emotioner, vilka också rör sig snabbt och ersätts av andra. Det finns inget sådant lugn. När Jesus säger: MIN FRID GER JAG ER, kan han förstås inte mena det mänskliga sinnets frid eller en kortvarig emotionell erfarenhet.
När vi däremot finner vårt verkliga jag, det som inte har innehåll och inte använder föreställningar, inte har någon kropp att referera till, inga sinnliga upplevelser att referera till – ja då börjar vi kunna använda ordet frid och lugn och tystnad på ett annat sätt. Då handlar det om något vi kan vila i och som får oss att erfara direkt och obegränsad glädje.
Det vi har i vårt sinne är alltid bara en del av drömmen. Har vi religiös övertygelse i sinnet, är detta endast ett fiktivt innehåll, skapat av sinnet, av tankar och föreställningar. Har vi vetenskapliga teorier, är dessa också fiktiva byggstenar i en värld, sinnesproducerade, föreställda som en vetenskaplig värld. Har vi uppfattningar om vilka vi själva är, blir också dessa fiktiva innehåll i en sinnesproduktion, som ligger till grund för hur vi fungerar socialt och psykologiskt. Det vi har i vårt sinne är alltid endast något vi har i sinnet. Den värld vi ser är just en produkt av dessa innehåll i sinnet. Dessa innehåll står aldrig still, de rör sig ständigt.
Det mänskliga sinnet är inte kapabelt till den djupa varaktiga lyckan som är vår natur i samma stund vi ger identifkationen med sinnets alla innehåll – genom att bara se dem för vad de är. Detta är faktiskt också vad som alltid sker. Vi vet så väl att föreställda innehåll inte är något annat. Det är en skugglek vi utför när vi försöker låtsas som om vi inte vet detta.
I samma stund vi stiger ur tiden och vilar i det som verkligen är, upphör också tilltron till alla innehåll som passerar i vårt sinne, de religiösa, de vetenskapliga, de vanemässiga, de estetiska, de emotionella. De passerar som moln medan vi vilar i den ursprungliga gudomliga Viljan, som är den djupa glädjen.